Efter en tids sjukdom somande Lilla Tilda in (9 år). det var mina svärföräldrars hund. En underbar liten flicka som alltid var så glad och välkomnande när vi kom på besök. Vi kommer att sakna dig Gumman, nu får du möta Regenzia som vi oxå saknar så oerhört mycket. Ni har det nu bra i Regnbågslandet.   

På den här sidan himlen finns en
plats som kallas Regnbågsbron.

När ett djur som varit särskilt
betydelsefull för någon dör,
så kommer det till Regnbågsbron.
Där finns
ängar och kullar för alla våra speciella vänner
så att de kan springa och
leka tillsammans.

Där finns tillräckligt med mat, vatten och
solsken,
och våra vänner har det varmt och skönt.
Alla djur som har varit
sjuka och gamla
blir återställda till hälsa och vigör;
de som varit
skadade eller handikappade blir friska och starka igen,
precis som vi minns
dem i våra drömmar från gångna tider.

Djuren är glada och nöjda, utom
för en liten sak;
de saknar alla någon väldigt speciell som de varit tvungna
att lämna kvar.
Alla springer och leker tillsammans,
men en dag kommer
någon av dem att stanna upp och titta i fjärran.

Dess klara ögon är
intensiva; kroppen börjar skälva.
Hon springer plötsligt ifrån gruppen,
flyger över det gröna gräset,
hennes ben bär henne fortare och fortare.
Hon
har sett dig, och du och din speciella vän möts till slut
i en lycklig
återförening för att aldrig skiljas igen.

Lyckliga kyssar regnar över
ditt ansikte,
dina händer smeker på nytt det älskade huvudet,
och du ser
ännu en gång in i de tillgivna ögonen på ditt djur
som så länge varit
frånvarande från ditt liv
men aldrig från ditt hjärta.

Sen går ni över
Regnbågsbron tillsammans...

Författare okänd...